"Dag nummer två i Coron och det faller sig väl lite mer naturligt än igår att jag bor i ett stråhus där de stinker slum med hundar och småungar som springer runt bena på en på vägen hit. Det är otroligt primitivt och det är fortfarande lite svårt att begripa att dessa underbara söta små människor bor såhär. Hade inte alls föreställt mig detta och det var nog därför jag verkligen vantrivdes när jag kom igår. Jag ville ju bara ha strand, hav och billiga drinkar så nära att man bra kan snubbla hem. Närmaste stranden ligger en halvtimma med moppe bort eller så måste man hyra båt o ge sig ut till en ö. Jag ska iallafall på Island jumping imorn och jag antar att det kommer vara dödsvackert!

Hur som helst så åkte jag med en snubbe på vespa till den stranden idag. Utan hjälm och de kör ju som tokar. Living on the edge. Men vi överlevde. Där låg jag och solade hela dan och solkrämen jag köpte i en av de alla små små nödvändighetsaffärer måste sjungit på sista versen för längesen för hej o hå vad jag bränt mig trots att jag smörjt in mig som en tok.. Jag undrar verkligen hur alla dessa butiker kan gå runt då alla innehåller i stort sett samma sak och det är ju inte hur mycket turister som helst direkt.  

Känner mig även lugnare i själen idag och ungarna som hänger här är verkligen hur söta som helst. De enda de kan säga på engelska är Whats your name så de frågar de hela tiden och sen skriker de Malin efter mig. Och de här ungarna är de enda jag träffat som faktiskt kan uttala mitt namn! Blev dock lite kritisk när några ungar i 4-5 årsåldern satt under ett hus och gjorde upp en liten brasa?! Hmm.. Men husen stog kvar när ja kom tillbaks.

Har känt mig rätt ensam i det sista, på såna här ställen är det nog roligare att resa med någon. Om inte annat så känner man sig lite tryggare också. Inte alls lika lätt att träffa folk som i NZ heller, där hade man ju alltid någon att snacka med om man ville. Saknar Nya Zeeland så det skriker om de, ja ska inte tjata mer om de, men Nya Zeeland och jag är nog meant to be. Utan tvekan. Åh säkra, lugna, sköna, vackra Nya Zeeland… Så då var det sagt! Ska såklart bli superkul att komma hem också, till familjen och mina bästa kompisar!"

Stannade sedan två nätter till och jag trivdes bättre och bättre för varje dag. Det var nog kontrasten från Nya Zeeland som gjorde att det var lite jobbigt i början, jag skulle nog rekomendera att åka till Boracay först och sen när man tröttnar på turisterna kan man åka till Coron om man nu inte är van vid Asien sedan innan. På bilderna nedan ser ni hur jag bodde på Coron backpack. 

 

Inne i byn kryllade det av mopeder och tricycles, nödvändighetsaffärer och människor.

 

 

Island jumpingen som tillsammans med att det är väldigt bra dykning i Coron är nog det mest attraktiva här. Och det var verkligen en toppendag! Paradisvackert och fantastisk snorkling. Vi gjorde flera stopp för både snorkling, lunch, trampolinhoppning och lagunbesök. Det bästa var att det kändes så genuint, man fick inte den där maxmala turistkänslan man lätt får i dessa sammanhang och de som jobbade med de var bara så äkta och underbara. Träffade på båten Stefan från Schweiz som jag senare åt middag med på kvällen, och det var väl egentligen den största kontakten jag hade under dessa dagar. Var väl ganska asocial under hela Filippinresan faktiskt. Men då och då är det väldigt trelivgt med lite sällskap. 

 

 

Bilderna talar väl ganska mycket för hur himla vackert det var.. För denna heldagstur betalade jag inte mer än en hundralapp inklusive transport till båten, luch och snorkelutrustning. De kan man inte klaga på direkt.

 

En dag kommer jag säkert åka tillbaks till Filippinerna, när jag har någon att ta med mig och kanske har ett annat syfte än att bara ta det lungt. Landet har massa fattigdom, drabbas årligen av katastrofer och har överbefolkade städer. Men befolkningen var så otroligt glada, vänliga och tacksamma ändå. Fick höra otroligt spännande historier från de taxichaufförerna jag åkte med och även fast någon av dem förlorat allt när hans hus drogs med i en översvämmning var han lycklig. Han sa att alla i hans familj var oskadda och det var huvudsaken. Finare och öppnare människor får man leta länge efter. Rekomenderar starkt att åka hit om man vill träffa fin befolkning och slippa dela strand med 1000 andra västerlänningar.

 

Tack för mig och tack till alla som följt min resa!