Misstänker att vissa börjar tröttna helt på denna blogg då det knappt ens kan vara troligt att varenda ställe kan va så himla underbart som jag beskriver.. Men de är faktiskt sant! Jag blir liksom utmattad av att bli så exalterad av allt det fina hela tiden. Fast det jag har sett under mina 3 dagar i Milford Sound, det får nog ta hem priset. Blir förvånad om något kan slå det faktiskt. Det är klassat som en av de vackraste ställen på jorden, så de är inte bara jag som hittar på.

 

Kom ju efter många om och men äntligen hit i onsdags. Hade blivit uppgraderad från dorm till en egen stuga, not bad not bad! Har verkligen utnyttjat det faktum att jag har eget rum, slängt upp alla kläder, lyssnat på musik, väsnats om morgonen och bytt om utan att bry mig.. Regnet stod som spön i backen i stort sett från kl 1 när jag kom hit tills jag gick och la mig och sen hela natten (åtminstone varje gång jag vaknade). Och de va inte det lilla regnet! Detta var alltså dagen jag skulle varit ute och paddlat kajak egentligen, om jag inte hade missat bussen i tisdags. Imorse där emot var det strålande sol och vindstilla och det var helt underbart i fjorden!!!!!

En båtskjutsade oss ut ca20 minuter och från där cruisade vi runt bland vattenfall, sälar och delfiner. Vår guide sa att vi var lyckligt lottade med vädret men även att det regnat så mycket dagen innan så att det fortfarande var mycket vattenfall. Att jag fick se delfiner igen var ju även det helt fantastiskt, guiden hade inte sett dem allt för ofta här innan så han var nästan mer exalterad än jag. Det var dubbelkajaker så jag fick paddla med vår guide Math vilket kändes tryggt och jag fick ta del av massa smaskig fakta om Milford Sound.

Jag vill så gärna kunna få er att föreställa hur det är här, jag antar att mer än hälften av alla bara kollar bilderna och inte ens läst ner hit.. Men jag har fått så mycket fakta och historia som jag bara vill dela med mig för det är så coolt! Det finns bara en väg att ta sig hit på. Förr i tiden, innan vägen fanns fick man göra den 4 dagars långa vandringen genom alla berg för att ta sig hit. Milford track ska vara världens vackraste vandringsled. För övrigt. Här bor ingen, förutom de som jobbar med turisterna som kommer hit. Alltså bara folk som jobbar en eller ett par säsonger och sen åker iväg. Finns en restaurang/bar och ingen supermarket. De finns massa olika turbåtar att åka med ut i fjorden och jag är så glad att jag inte nöjde mig med det. Slippa hispiga Kineser i platåskor och skrikiga kläder. Men framför allt komma närmare allt och få jobba för de som man gör när man sitter i en kajak. Skulle kunna skriva en roman. Men nöjer mig här.

Det är väl såklart inte tyskarna i sig det är fel på, faktum är att jag träffade en tysk kille I NP som va urgullig, en i Wellington igår och två utanför hostelet idag som var dödssjysta. Det är just när en nationalitet bildar en grupp som liksom har en Berlinmur runt omkring sig det blir fruktansvärt tråkigt och irriterande för övriga medmänniskor. Och Nya Zeeland verkar verkligen krylla av just tyskar. Och de hjälper ju inte att 80% av dem verkar vara hippityskar som tror att dom kan rädda världen.....

 Kom ju med den 1.5 timmars försenade färjan från Wellington I förmiddags. Det var en trevlig båttur och vi hade otrolig tur med vädret så fort vi närmade oss Picton och jag skyndade mig ut på tur så fort jag checkat in på hostelet. Så snuskigt vackert. Går inte att beskriva.. Kristallblått vatten, klarblå himmel och mittemellan skogsklädda berg. Stillsamtheten. Jag kommer ju typ bli störd av att gå omkring och tänka hela dagarna haha.. På kvällen satte jag mig iallafall vid vattnet för att läsa innan middag och de var då jag träffade två killar från Tyskland. Otroligt trevliga och de är typ irriterande att träffa folk, för ingen ska åt samma håll som jag så jag får bara säga hej då till alla jag träffar..

 

Igår träffade jag även en kiwi kille från Christchurch som jag åt middag med, och de är verkligen spännande för vissa människor bara klickar det med, och andra inte alls. Han var geolog och lärde mig massa saker och berättade även om jordbävningen som var I C-church. Ville liksom aldrig att kvällen skulle ta slut. Men slumpen visade sin skepnad och imorse sprang vi in I varandra till frukosten och han gav mig en pannkaka <3 typ det gulligaste någon gjort mot mig. Om ni någonsin vill charma mig, ge mig en pannkaka till frukost! Så enkelt är de.  Men så vart de see you och de vet vi ju alla att de bokstavligt talat inte betyder att ja nånsin kommer se han igen. Hur som helst så är de kul med nytt folk och jag ska inleda en liten paragraf här I bloggen som jag tänkt döpa till Malin Möter. Mer om det senare.