In love with Picton

Här ligger jag, i underslafen av en våningsäng med en orange gardin som skymmer mig från omvärlden. Att jag fått underslafen är inte de enda som är fantastiskt med detta hostel. Nä långt ifrån faktiskt. Det ingår frukost och dessert (!), jag har ett eluttag precis vid min kudde, sängarna knakar inte, det finns massa behändig plats att lägga saker och organisera sig på, det är mysigt på alla vis (finns till och med en katt). Men! Vad I all sin dar är det som kan vara fel tänker ni säkert nu. Jo stället är invarderat av tyskar!! Jag har inte hört ett ord engelska sen jag kom hit, förutom när jag själv brutit mig in för att säga något, fått svar, meeen en sekund senare fortsätter det tyska skrammlet.. Jag har blivit varnad ett antal gånger om just detta och nu inser jag verkligen att det är fakta och inga tomma ord…

Det är väl såklart inte tyskarna i sig det är fel på, faktum är att jag träffade en tysk kille I NP som va urgullig, en i Wellington igår och två utanför hostelet idag som var dödssjysta. Det är just när en nationalitet bildar en grupp som liksom har en Berlinmur runt omkring sig det blir fruktansvärt tråkigt och irriterande för övriga medmänniskor. Och Nya Zeeland verkar verkligen krylla av just tyskar. Och de hjälper ju inte att 80% av dem verkar vara hippityskar som tror att dom kan rädda världen.....

 Kom ju med den 1.5 timmars försenade färjan från Wellington I förmiddags. Det var en trevlig båttur och vi hade otrolig tur med vädret så fort vi närmade oss Picton och jag skyndade mig ut på tur så fort jag checkat in på hostelet. Så snuskigt vackert. Går inte att beskriva.. Kristallblått vatten, klarblå himmel och mittemellan skogsklädda berg. Stillsamtheten. Jag kommer ju typ bli störd av att gå omkring och tänka hela dagarna haha.. På kvällen satte jag mig iallafall vid vattnet för att läsa innan middag och de var då jag träffade två killar från Tyskland. Otroligt trevliga och de är typ irriterande att träffa folk, för ingen ska åt samma håll som jag så jag får bara säga hej då till alla jag träffar..

 
Igår träffade jag även en kiwi kille från Christchurch som jag åt middag med, och de är verkligen spännande för vissa människor bara klickar det med, och andra inte alls. Han var geolog och lärde mig massa saker och berättade även om jordbävningen som var I C-church. Ville liksom aldrig att kvällen skulle ta slut. Men slumpen visade sin skepnad och imorse sprang vi in I varandra till frukosten och han gav mig en pannkaka <3 typ det gulligaste någon gjort mot mig. Om ni någonsin vill charma mig, ge mig en pannkaka till frukost! Så enkelt är de.  Men så vart de see you och de vet vi ju alla att de bokstavligt talat inte betyder att ja nånsin kommer se han igen. Hur som helst så är de kul med nytt folk och jag ska inleda en liten paragraf här I bloggen som jag tänkt döpa till Malin Möter. Mer om det senare. 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0