Som jag nämnt tidigare hade jag innan jag kom hit väldigt dålig koll på Asien och vad dess invånare representerade. Idag tänkte jag knåpa ihop ett inlägg om Indiska gäster på Auckland City Hotel. Detta byggt på helt egna erfarenheter utan fördommar eller vinklar. 

 

Dom klassiska resenärerna är par i 30 års åldern, väldigt många reser tydligen till Nya Zeeland på bröllopsresa. Att det varit bröllop kan man se på deras hennatatuerade armar vilket jag själv tycker ser jätteäckligt ut..

 

 

De kännetecknas väldigt väl på utseende, men även på den engelska dialekten som direkt avslöjar deras ursprung. 

 

De kommer tomhänta till receptionen, tittar på oss som om vi är totalt hjärndöda för att vi inte redan har sprungit ut och hämtar deras bagage utanför taxin.

 

Säger sitt efternamn som ofta är Patel, Gupta eller Sharma. De är såklart några av de gäster som nästan alltid ska ifrågasätta eller ihärdigt diskutera våran $1 bond som vi blockerar från deras kreditkort. 

 

Av någon anledning så ska de alltid upp tidigt nästa morgon och vi måste som mer regel än undantag arrangera boxed breakfast. Det viktigaste vid detta stadie är att inte glömma fråga om de ska ha vegetariskt, för de ska de i 9 fall av 10. Följdfrågan från gästen blir även om det är ägg på? För de ska de inte heller ha. 

 

När vi har kommit så långt är det dags att lämna disken och jag har nog inte varit med om ett enda indiskt par som rullat sina egna väskor i hissen upp till sitt rum. HUR SVÅRT KAN DET VARA?! 

 

Sedan kan man räkna med att man kommer mottaga minst ett telefon samtal från rummet under de kommande 30 minutrarna. De börjar då ALLTID samtalet med "hello this is mister Patel from room 402" eller vad de nu heter och bor.. De frågar massor och begär som regel att få något levererat till rummet under deras vistelse. 

 

Men de som är så spännande är hur otroligt lika alla de indiska gästerna beter sig, detta gäller på säkert 90% av alla de jag checkat in på dessa 4 månader! Då är det svårt att inte dra alla under en kamm eller vad de nu är man säger. Detta har då även observerats från mina kollegor och vår porter suckar alltid djupt när vi ser de indiska namnen på ankomstlistan. Hur som haver, det är nyttigt att lära sig andra kulturer och jag är helt säker på att inte alla indier är som jag beskriver, utan just bara den målgrupp som kommer till oss. Kanske.