För en vecka sedan

Förra veckan hade jag två minnesvärda lediga dagar. Började den soliga måndagen med att ta bussen till Long Bay i North shore. Där hade jag läst att det fanns en fin vandringsled längst med kustremsan ner till Takapuna. Vanligtvis är de väldigt organiserade här när det gäller vandringsleder och andra turistiska saker. Men väl där såg jag ingenting mer än en strand och en bergvägg. Väntade lite på tidvattnet och tillslut kunde jag påbörja vad jag antog var vandringsleden. Fick ta av mig skorna och klättra mig fram på stenarna. Det var havet, jag och den höga bergväggen. Jag var lika spänd varje gång jag skulle runda ett hörn, för att se om det ens var möjligt att komma vidare.
 
Efter ca 1 timmas vandring kom jag till en väldigt kritisk passage. Det såg ut att vara alldeles för högt för att klättre upp, men det fanns ett rep till hjälp, vilket var enda tecknet på att det faktiskt var meningen att man skulle kunna ta sig fram. Men jag tog mig till slut mod att klättra upp och jag tror det läskiga med hela situationen var att jag var så ensam, ingen hade ju märkt om jag hade ramlat baklänges ner i vågorna och slagit huvudet i en sten. Krävs kanske inte mycket, men det gav mig en rejäl adrenalinkick! Gick nog ytterligare 2 timmar utan att se en människa och det kändes mer som om jag var på en öde ö än 30 minuter från city. Till slut kom jag till en strand där det fanns en väg upp till civilisationen, sån tur var, för där kom nästa dödsfälla. Där var jag uppe och klättrade i ett berg och insåg att jag var tvungen att klättra ner för jag inte skulle klara de. Jag fick sån dödsångest att jag nästan hoppade i vattnet. Jag hatar att klättra! Och det är okej att klättra upp för något, men sen blir jag liksom som förstenad när jag ska ner igen. Väl nere slog en våg upp över hela mig så jag blev dyblöt.. Men jag överlevde och gick upp till bilvägen som sån tur då fanns där. Efter det kom jag tillbaks till mänskilgheten och det var inte lika roligt att gå längre. Men ack vilken fin tur det var!
 
 
Väl i Takapuna gick ja till Linnea och sen åkte jag och Niklas hem till mig. Efter en välförtjänt middag gick vi till Ponsonby road för lite förfriskning
 
Tisdagen kändes som en semesterdag! Vi promenerade in till stan efter frukost på balkongen. Strosa runt lite, åt indisk lunch och Niklas shoppa lite. Väl hemma igen blev det balkonghäng och svalkande drinkar i den stekheta solen. Senare kom Linnea och vi grillade och fortsatte sörpla drinkar. Efter det och världens goaste kladdkaka åkte vi in till stan och Casette nine. Perfekt slut på 2 perfekta dagar.
 
Sen var det slut på det goda livet och jag har jobbat 6 kvällar nu. Lite tråkigt med tanke på att jag har haft Tilda på besök igen. Men jag behöver varenda cent jag kan få! Idag är jag ledig, hade planerat in en dag på Takapuna beach, men de är molnigt.. Så nu blir det en joggingrunda och hoppas på att vädret styr upp sig!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0