Idag är det 4 månader sedan jag landade i Auckland. Och en vecka tills jag ska ge mig ut på resande fot. Jag kommer aldrig glömma känslan jag kände när jag, efter den nästan 32 timmars långa flygresan, anlände till stan.

 

Alla höga byggnader, övergångsstället i korsningen mellan Queen street och Victoria street där man kan korsa rakt över när starwars ljudet från trafikljuset blev grönt. Jag greps av panik och kunde inte förstå vad jag gett mig in på. Sov i 12 timmar, fick jobb och allt kändes mitt i prick igen. Det var mycket som hände i början, allt var nytt. Jag är otroligt tacksam för att jag träffade Niklas och Linnéa som verkligen har varit min säkra punkt under hela min vistelse. 

 

Nu när jag tänker tillbaks på tiden som gått, kan jag inte förstå att det gått så lång tid, det känns som igår jag flyttade från Oslo. Men å andra sidan känns det verkligen som mitt liv är här, och alltid varit det. En svår känsla att förklara de där. Hur som helst känns det otroligt konstigt att det är dags att lämna min fasta punkt. Inget mer strandhäng på Takapuna, inga mer sena nätter på Casette nine, Longroom eller Danny doolans, inga fler filmkvällar i huset eller grillkvällar på balkongen.. Men när man är som jag, som har så väldigt svårt att vara på en och samma plats under en längre tid så är det väl bra och lämna när allt är på topp antar jag. Och hösten är faktiskt på väg och den slipper jag gärna.